Soldater köar i långa rader vid spärren till den förbjudna zonen och den flera mil långa vägen in till kärnkraftverket har täckts av nät som ska förhindra drönarattacker. Att Tjernobyl är av militärstrategisk vikt är tydligt under DN:s besök.
Just nu är frontlinjen och striderna långt härifrån, men ingen del av Ukraina är skonad från Rysslands massiva långdistansattacker med drönare. På det 108 meter höga skyddshöljet som omsluter den havererade reaktorn syns spår efter ett ryskt angrepp i februari 2025.
En direkt drönarträff orsakade ett hål i metallkonstruktionen och personalen förlorade möjligheten att kontrollera luftflödet mellan skyddshöljet och reaktorn – ett akut problem eftersom luften numera är det som kyler det radioaktiva avfallet.
Hålet har lagats och attacken bedöms inte ha lett till några nya radioaktiva utsläpp. Däremot bedöms höljet i nuläget inte vara säkert nog för att man ska kunna påbörja rivningen av reaktorn och den ursprungliga betongsarkofagen.
Avvecklingen av reaktorn i Tjernobyl kommer att ta lång tid och kraftverket har flera säkerhetssystem som kräver stora mängder el. Reaktorruinen ska ventileras och vattnet där avfallet från reaktor 1, 2 och 3 förvaras måste pumpas runt.
Den nya solcellsparken som etablerats precis intill den havererade reaktorn kommer att spela en viktig roll i energiförsörjningen framöver. Under kriget har Tjernobyl förlorat tillgången till el vid flera tillfällen – främst med anledning av ryska attacker mot det ukrainska energinätet. Då har anläggningen behövt förlita sig på dieselgeneratorer.
– Förmågan att generera egen el gör Tjernobyl säkrare. Det är avgörande för kärn- och strålsäkerheten, säger den ukrainske energiministern Denys Sjmyhal, vid en pressträff, om anläggningen som ska producera drygt två gigawattimmar el om året.
En solig dag kan parken stå för 30 procent av elen som krävs för att hålla reaktorn säker, enligt Tjernobyls ordförande Serhij Tarakanov.
Han ser anläggningen som ett första steg och hoppas få tillstånd att bygga ut med flera energikällor i den förbjudna zonen. I framtiden vill han också att solcellerna ska anslutas till kraftnätet så att överskottsenergi kan gå till andra behov.
Projektet har organiserats av FN:s utvecklingsprogram, UNDP, medan Japan har betalat installationen och Litauen har stått för utrustningen.
Alexander De Croo, chef för UNDP, säger att en solcellspark i det här fallet är säkrare än andra energislag eftersom den inte är beroende av sårbara transportleder. Här skapas energin bara ett par hundra meter från där den behövs.
Han konstaterar också att den här typen av småskaliga energianläggningar är vad som är möjligt att bygga i krigstid, och mer energi är Ukraina i desperat behov av.
– Vårt gemensamma ansvar för kärnsäkerheten upphör inte på grund av kriget och vi kan inte vänta med att återuppbygga infrastruktur på grund av kriget.
De senaste åren har UNDP bidragit till energiprojekt i Ukraina till ett värde av närmare 13 miljarder kronor. Men under den fullskaliga invasionen har över hälften av alla ukrainska energianläggningar skadats eller förstörts i ryska attacker. Även med FN-hjälp saknas kapaciteten att återställa så många.
– Det är uppenbart att det i nuläget inte räcker, säger Alexander De Croo.
