Andelen som anser att stöd till nationella minoriteter och minoritetsspråk är viktigt har sjunkit från 83 till 72 procent.
AI-generated summary
Isof har genomfört mätningar av attityder till stöd för nationella minoriteter och minoritetsspråk i Sverige.
I den föregående mätningen ansåg 83 procent av de svarande att stöd till nationella minoriteter och minoritetsspråk var ganska eller mycket viktigt. I den senaste mätningen var motsvarande andel 72 procent.
– På det stora hela är attityderna fortfarande positiva. Men andelen som ser stödet till nationella minoriteter och minoritetsspråk som mycket viktigt har minskat, säger Sari Pesonen, revitaliseringsexpert vid Isof.
Ekonomisk och säkerhetspolitisk instabilitet bäddar för sårbara minoriteter
I de öppna svaren framgår att satsningar på exempelvis åtgärder mot arbetslöshet uppfattas som viktigare än stöd till minoriteter. Enligt Sari Pesonen är det ett välkänt mönster när samhällen präglas av instabilitet.
– De europeiska minoritetskonventionerna bygger på historiska erfarenheter och en förståelse för vad som kan hända minoriteter i samband med krig, kriser och stora samhällsförändringar.
Av enkäten framgår även att de svarande inte alltid har en tydlig bild av vilka grupper och språk som utgör Sveriges nationella minoriteter och minoritetsspråk, och därför speglar svaren till viss del även attityder till invandring och invandrarspråk.
– Det är viktigt att ha i åtanke att alla inte kan nämna minoriteterna och språken i samma utsträckning. Svaren kan utgå från olika bilder och uppfattningar om vad nationella minoriteter och minoritetsspråk är.
Ökad kunskap leder inte automatiskt till en mer positiv inställning
Man tänker ofta att kunskap göder förståelse och bidrar till en positiv inställning. Men mätningen visar att stor kunskap om minoriteter inte längre självklart hänger samman med en positiv attityd till stödåtgärder.
Samtidigt är just ökad kunskap en av undersökningens viktigaste lärdomar inför framtiden, enligt Pesonen.
– Vi behöver berätta varför de här språken är viktiga och vilken betydelse de har, både för individer och för samhället.

The "Boken kommer" service delivers literature to people who cannot visit the library themselves. For 87-year-old Brita Hedlund and other elderly people in Stockholm, visits from library staff mean both the joy of reading and important human contact.

The National Federation of the Visually Impaired criticizes the city of Stockholm for lack of accessibility for the visually impaired despite promises, while the Traffic Citizens' Council believes that the dialogue is working well.

A deacon describes how more and more working people in Sweden, including single parents and pensioners, seek help from the church to cope with everyday life despite working, because they do not receive enough support from the welfare state until they are in crisis.

Lena Jersenius, 77, is awarded the Raoul Wallenberg Prize for her work with the Remembrance Project, where for almost two decades she led study trips to Auschwitz for Swedish schoolchildren to spread knowledge about the Holocaust and counter prejudice.
Students at Per Brahe High School in Jönköping express mixed feelings of worry and security after the school attack in Fagersta. The municipality emphasizes that support is available for the students and that security work has been strengthened since previous incidents.
Malin's son "Leo" was forcibly placed after social services read an incorrect journal entry that lacked a "not". After SVT's review, the case manager was replaced and a new investigation recommends that the LVU be lifted.