Svenska vårdpersonal besöker Ukraina för tolfte gången under kriget

För Roger Westerlund är det tolfte gången han besöker Ukraina under kriget. För kollegan Sara Johansson var det första gången.

Hon hade förväntat sig att mötas av det hon sett i nyhetsrapporteringen: ett förstört land, gammelmodigt och grått.

– Det var ett land fyllt av färg. Det första man möts av när man kör in är ett hav av solrosor och människorna är otroligt drivna, säger Sara Johansson.

Bilade 100 mil med utrustning

De bilade ner till Ukrainas sydöstra delar. Fordonen skänktes sedan på olika platser i landet. Med sig hade de också en ganska stor mängd medicinskteknisk utrustning.

– Vi donerade relativt ny utrustning som sprutpumpar och medicinsk övervakningsutrustning, berättar Roger Westerlund.

– Det som gjorde starkast emotionellt intryck var barnsjukhuset. Vi fick komma in och träffa familjer med skadade barn, säger Roger Westerlund.

De beskriver båda ett land som, trots bomber, drönare och flyglarm försöker ha en fungerande vardag. Med skolor under jord, med människor som går till jobbet och restauranger i skyddsutrymmen.

– Den här obrutna viljan att försvara sitt land till varje pris, tar jag med mig, säger Roger Westerlund.

Mötte kampvilja och uppfinningsrikedom

Sara är digitaliseringsstrateg i regionen och hon är imponerad av omställnings- och informationsförmågan i Ukraina.

– Det som har imponerat mest är kanske hur man har lyckats göra saker så fort. Vi måste mentalt förbereda oss och jobba på vår uppfinningsrikedom, säger hon.

Att agera fort är nyckeln, menar Roger som säger att regionen ser över alternativa platser att bedriva vård på. Platser som är skyddade och ska vara förberedda.

– Ställa-om-tiden kommer inte att vara så lång som vi tror. Om säkerhetsläget försämras så går det snabbt, säger han.