Som den snälla grannen i böckerna om Lotta på Bråkmakargatan. Så beskriver Marlen Eskander personen som introducerade berättande för henne som barn.
– Jag tänker på Tant Berg när jag tänker på min farfar, säger hon.
Farfaderns berättelser var inte nedskrivna. Han varvade fabler med sanna berättelser om sin flykt från det Osmanska riket till Syrien, medan barnbarnen hjälpte honom att väva fiskenät.
– Berättandet var väldigt centralt och närvarande. Vi hade tillgång till de vuxnas uppmärksamhet. Det är den här kvalitetstiden som jag tänker är otroligt viktig, säger Marlen Eskander.
Den 49-åriga socialantropologen är på plats på Bokmässan för att ge sitt perspektiv på barn och ungas läsning. Marlen Eskander är grundare och verksamhetschef för den ideella föreningen Läsfrämjarinstitutet, som vill ge barn och unga, och vuxna i deras närhet tillgång till litteratur och kultur.
– Barn är smartare än vi. Men läsning är inte en medfödd förmåga. Det är en färdighet som behöver praktik och resurser och vuxna som erbjuder det till barnen, säger hon.
Fröet till Läsfrämjarinstitutet såddes för drygt tio år sedan. Då var Marlen Eskander föräldraledig och startade initiativet ”Läsa för integration” i Södertälje, tillsammans med två andra mammor. Det som började med högläsning för barn och föräldrar utvecklades till en form av berättande som inkluderar improvisationsteater och möjlighet för den som lyssnar att själv påverka historien. Metoden, som Marlen Eskander kallar fyrdimensionellt berättande, är i dag central i Läsfrämjarinstitutets arbete.
– Barn är aktiva i vår läsning. De får vara med och förändra berättelsen och bidra med sina perspektiv. Det är ett sätt att tränas till att tolka texten och se sig själv i den, säger hon.
Precis som sin farfar har Marlen Eskander erfarenhet av flykt. Som 14-åring lämnade hon Syrien och kom till Sverige, ett främmande land med ett främmande språk. Här blev litteraturen en räddning.
– Genom berättelserna kunde jag, rent metafysiskt, förflytta mig till platser som det hade varit omöjligt att förflytta sig till i fysisk form.
I dag är det svårt att föreställa sig ett liv utan magin som böcker, litteratur, konst och skapande ger, menar Marlen Eskander. Men möjligheten att skriva och läsa är också en demokratifråga, fortsätter hon.
– Det handlar om vem som berättar, vems perspektiv som saknas och vad vi tar för givet. Om vi ska kunna förändra världen måste vi också kunna föreställa oss att den kan vara annorlunda, säger hon.
På Bokmässan deltar Marlen Eskander i flera samtal om den sjunkande läsförståelsen bland barn och unga, som blivit tydlig i den senaste Pisaundersökningen. Provresultaten visar att eleverna är bättre på att hitta faktauppgifter i en text än att tolka sammanhang och koncentrera sig på längre berättelser.
Det är allvarligt, menar hon.
– Det är skillnad mellan att inhämta information och att förstå det man läser. Läsförståelse handlar också om att uppfatta nyanser, tolka sammanhang och läsa mellan raderna. Den förmågan behöver vi odla. AI-utvecklingen gör den ännu viktigare, säger hon.
Marlen Eskander hoppas att hon på en bokmässa i framtiden ska få lyfta blicken från vikten av läsning och fokusera mer på berättandets magi.
– Jag är själv en person som pratar om hur nyttigt det är att läsa, för att övertyga människor. Men jag hoppas att vi kommer att prata om litteraturens kraft, om berättelsens kraft, och inte bara om nyttan.
