Svenska kontorsanställda arbetade under 2025 i genomsnitt 1,77 dagar i veckan hemifrån. Distansarbetets totala omfattning har därmed stabiliserats och legat närmast helt oförändrad kring 1,8 dagar per vecka ända sedan 2022. Det visar rapporten Vem ville jobba hemifrån? från det fristående forskningsinstitutet Ratio.
– Trots en högljudd offentlig diskussion om ”back to office” tycks distansarbete ha etablerats som en fullt normal del av det moderna arbetslivet. Det som förändras i dag är snarare formerna – det är hybridarbetet som har blivit den nya standarden, konstaterar Jonas Grafström, vice vd och filosofie doktor i nationalekonomi vid Ratio.
Hur förklarar du att hybridmodellen etablerat sig så mycket starkare i Sverige än i USA och delar av södra Europa, där anställda i högre utsträckning måste återvända helt till kontoren?
– Det kan vara att den svenska tillitskulturen tillåter större medbestämmande och autonomi. I USA och södra Europa finns mer hierarkiska arbetskulturer. Det kan också vara att svenska chefer har sett att hemarbete faktiskt fungerar.
– En intressant iakttagelse är att det faktiskt är fler som arbetar hemma nu än under slutfasen av pandemin 2022, men nu handlar det om en till två dagar och inte om tre till fyra dagar som då.
Men under ytan finns fortfarande en tydlig spricka i synen på den flexibla arbetstiden. Rapporten visar att endast 25 procent av de tillfrågade cheferna anger att möjligheten till distansarbete är ”mycket viktig”. Detta kan direkt kontrasteras med medarbetarna utan personalansvar, där motsvarande siffra är 35 procent.
Den här skillnaden i attityd återspeglas också i hur de olika grupperna faktiskt väljer att agera på kontoret. Bland de personer som har en reell möjlighet att arbeta hemifrån uppger hela 34 procent av cheferna att de inte distansarbetar alls. Bland övriga anställda är det däremot bara 22 procent som helt väljer bort distansarbetet. Bland dem finns många unga.
– Vi ser att de gillar mer att vara på jobbet än äldre. Kanske har de större behov av att lära.
Finns det några risker med att vissa är mer på kontoret än andra?
– Det kan finnas risk för att ett A-lag och ett B-lag växer fram. Många beslut tas i pauser, före och efter möten. Det är lättare att prata vidare och lägga ut nya uppgifter på den som är där. Vi har sett studier som pekar på att de som är mycket på arbetet får större chans till befordran. Vi har också sett att de som är mer på kontoret får mer feedback.
Varför väljer då cheferna kontoret i så mycket högre utsträckning? Förklaringen handlar till stor del om interna och externa förväntningar. Bland de chefer som helt avstår från distansarbete uppger 68 procent att det är viktigt att vara fysiskt närvarande för att ”synas och höras” inför sina medarbetare – en andel som dessutom har ökat tydligt sedan 2022.
Men det finns också praktiska skäl som hänger ihop med ledarrollen. Att ansvara för samordning, operativt ledarskap, lagstadgad arbetsmiljö och verksamhetens slutgiltiga resultat är helt enkelt uppgifter som enligt rapporten upplevs som betydligt svårare att hantera på distans än enskilda, avgränsade produktionsuppgifter.
– Jag tror att det är svårt för chefer att ställa om till mer hemarbete. Det är nog en del av chefskapet att vara på plats. Kanske är det också något man väljer, en orsak till att en viss typ av personer blir chefer. Det kanske inte nödvändigtvis är dåligt, men det blir intressant att följa konsekvenserna.
För medarbetarna handlar distansarbetet däremot i stor utsträckning om praktisk vardagslogistik och livskvalitet. Rapporten visar mycket tydligt att hybridarbete är som allra mest utbrett i åldersspannet 35–49 år samt bland personer med barn.
– Det är under de åren som livspusslet kräver som mest flexibilitet och där arbete hemifrån fungerar som en viktig ventil för att få vardagen att fungera, säger Jonas Grafström.
