Sanningskommissionens rapport om samernas situation överlämnas till kulturministern

– I dag ska inte bara vara dagen då Sverige lyssnar på sanningen. Det måste vara dagen då Sverige tar ansvar för den.

Orden sägs av Mirja Fjellgren Utsi, Tyra Fjellgren och Ella Kristofferssons i ett brandtal. De sitter alla i styrelsen för Sáminuorra, den samiska riksungdomsorganisationen. De representerar framtiden.

– En historisk dag som denna blir bara historisk på riktigt om den leder till verklig förändring. Sanningen i sig skapar inte försoning. Ett erkännande i sig skapar inte upprättelse, en rapport förändrar inte våra liv, men det gör handling.

Applåderna dånar mot taket i den stora aulan på Mittuniversitetets campus i Östersund. Åhörare ställer sig upp. En märkbart rörd Marianne Gråik, styrelseordförande i Sametinget och partiledare för Samelandspartet, kramar om trion.

Men det finns en medvetenhet om att löften om förändring i dag kan vara bortglömda i morgon.

I sitt eget tal lyfte Marianne Gråik att assimilering av samer fortfarande pågår i Sverige. Samiska barn går in i svenska skolor och kommer ut med svagare eller utan samiska.

– Därför är förväntningarna stora. Det samiska folket står vid vägskälet och väntar. Vad gör Sverige när sanningen om dess politiska konsekvenser ligger på bordet?

Talen under ceremonin varvas med vittnesmål som samer har lämnat till Sanningskommissionen. Om hur kunskap försvunnit, hur barn upptäckt att deras föräldrar utsatts för det rasbiologiska institutets övergrepp och eller sorgen som en mamma känner när hennes dotter inte lär sig samiska för det finns inga lärare som kan språket på plats.

Vittnesmålen har sammanställts i en berättelsevolym och var ena delen som Sanningskommissionen överlämnade till kulturminister Parisa Liljestrand (M).

Den andra var slutrapporten som är på över 1 100 sidor och innehåller 71 uppmaningar och flera förslag för att gå vidare med ett försoningsarbete. Åtgärderna inbegriper allt från att kunskap om det samiska är ett obligatoriskt moment i lärarutbildningarna till förändringar i miljöbalken.

När DN frågar Parisa Liljestrand vill ministern inte svara på om Sverige bör be om ursäkt för de oförrätterna mot samerna, utan är tydlig med att arbetet framåt kommer nästa regering att ansvara för.

– I nuläget är vi en övergångsregering och där varken bör, kan eller ska vi fundera på den typen av visioner framåt, utan det är upp till nästkommande regering att göra det. Jag tycker ändå att det är viktigt att vara här i dag och markera regeringens närvaro, säger hon.

Starkast intryck gjorde vittnesmålen.

– Människorna som historiskt bär med sig spår och ärr från statens agerande, men framför allt hur det fortfarande påverkar i dag. Det är inte en fråga för historien, det här är en fråga om här och nu. Jag ser hur ungdomsgenerationen lyfter blicken mot framtiden i sina tal, säger Liljestrand.

Kraven på att inrätta en Sanningskommission ställdes av Sáminuorra redan 2008. Arton år senare är den genomförd. Ett av vittnesmålen lästes upp av Hugo Bengtsson från ungdomsorganisationen. Efter ceremonin beskriver han känslorna som blandade.

– Man får ju bara hoppas att det inte bara blir ord i ett dokument och att det faktiskt blir handling av det här. De kanske inte kommer att genomföra alla förslag och åtgärder. Men jag hoppas att det kan vara ett startskott och att arbetet inte ska vara så trögrott.