Sverigedemokraternas skaviga dagar och Jimmie Åkessons sorti

Det har varit skaviga dagar för Sverigedemokraterna. De har vandrat hela vägen från någon möglig Bevara Sverige svenskt-källarlokal i Skåne till finaste regeringssamarbete på Tidö slott – men nu känns skorna plötsligt märkligt trånga. Skär in i hälarna.

Det började i söndags. I vartenda riksdagsval sedan 1988 har Sverigedemokraterna växt – fram till nu, då de inte bara står stilla utan till och med minskar. Jimmie Åkesson blev så sur att han inte ens iddes stanna på partivakan för att ingjuta nytt mod i alla som slitit i valrörelsen. Nej, efter det obligatoriska talet stormade han därifrån, inga kommentarer till journalister.

Entré i stället Kent Ekeroth – ni vet den tidigare rättspolitiske talesmannen tillika känd från den så kallade järnrörsskandalen som briserade år 2012, efter att ett gäng sverigedemokrater ur toppskiktet gått ut på stan för att visa hur svenska värderingar ser ut: man beväpnar sig, muckar med folk vars utseende man ogillar samt knuffar kvinnor och kallar dem horor.

Nu skulle han vara med i P4 Dalarna för att kommentera det klena valresultatet, och började genast skylla på ”importerad röstboskap”. När programledaren ifrågasatte varför det skulle vara dåligt att folk gör sin medborgerliga plikt och röstar, ja då övergick han i stället till den där hotfulla taktiken som den nya högern har börjat ta till när de finner journalister misshagliga: han sade att han spelade in intervjun och skulle lägga ut den i sociala medier. ”Du är ju i direktsändning, så det är helt lugnt”, svarade programledaren.

Ridå.

In på scenen i stället centerlegenden Maud Olofsson. I P1 kritiserade hon häromdagen både Sverigedemokraterna och Vänsterpartiet.

”Nu är ju inte Sverigedemokraterna här och kan försvara sig”, inflikade den ena programledaren.

”Varenda gång de inte är här och får försvara sig så säger ni så här”, sade Maud Olofsson. ”Men det gör ni ju aldrig om en centerpartist är frånvarande, eller något annat parti. Det här är jag så trött på att höra.”

Ja, jag också. För länge har det daltats med just Sverigedemokraterna – som om man går bakom ryggen på dem genom att kritisera dem. Som om just de inte får ifrågasättas. Och som om deras frågeställningar är viktiga, och förtjänar att lyftas extra: Varför var migration exempelvis huvudfrågan i SVT:s slutdebatt inför valet, när detta enligt SVT/Verians egen opinionsmätning inte ens är en fråga som väljarna prioriterar?

Så länge har Jimmie Åkessons järngäng fått leda, och alla andra svansat efter. Men är det kanske äntligen dags nu? För ett epokskifte.