Sveriges politiska framtid står på spel inför riksdagsvalet 2026

För sextonde gången ska jag nu rösta i ett riksdagsval. Visst har många tidigare val andats både stor eller liten dramatik, men denna gång hänger en skugga över både samtid och framtid som jag aldrig tidigare har upplevt. Valet 2026 är ett ödesval: Ska vi rösta för ett bevarande och utvecklande av demokratin, eller ska vi få ytterligare fyra år med en alltmer framskriden autokrati? Valet borde således vara enkelt.

Ingemar Petersson

Den 3 september 1967 bytte Sverige från vänster- till högertrafik. En händelse som fortfarande fascinerar mig. Att hela samhället Sverige kunde besluta, planera och genomföra en så drastisk åtgärd som att ändra grunden för vår infrastruktur. En otrolig framsynthet och ett galet stort mod att ens börja ta tag i ett sådant projekt. För hundra år sedan beslöt riksdagen att alla skulle lära sig simma. Det byggdes mängder av simhallar. Varje nybyggd skola skulle ha en simhall. När jag lyssnar på dagens valdebatter finns ingen som ens är i närheten av andas en sådana storslagna tankar. Det jag hör är undanflykter och pekpinnar åt andras tillkortakommanden. Var finns de visioner och det mod som fanns på nittonhundratio- och sextiotalen i dagens politiska debatt?

Erland Janzon, Göteborg

Det förvånar mig att inga politiska partier presenterat någon vision om hur Sveriges regering skulle kunna se ut efter valet. De enda som framkommit är vilka som eventuellt inte kan samarbeta. Detta gör det omöjligt för den enskilde väljaren att förutse hur hens röst kommer att påverka regeringsbildningen varken i positiv eller negativ riktning. Med tanke på de hot som EU och därmed också Sverige ställts inför från de oberäkneliga ”potentaterna” i både öst och väst, har vi inte råd med en massa tidsödande kafferep hos talmannen innan vi får till en regering som fungerar.

Stig-Olof Olofsson, Sollentuna

DN:s politikreporter Annie Reuterskiöld frågar sig om Liberalerna kan klara sig kvar i riksdagen. Liberalerna är definitivt en kraft att räkna med, och ju fler vi är som lägger vår röst på Liberalerna i valet den 13 september, desto större genomslagskraft får den liberala politiken och de liberala idéerna i vårt samhälle. Det är viktigt för Sverige som land att vi har ett liberalt borgerligt parti i riksdagen som står upp för mänskliga värderingar och marknadsekonomi och som värdesätter individens frihet och oberoende. Så lägg din röst på Liberalerna i det kommande valet!

Jan Lindman, Norra Sorunda

Eric Lindblom drar den gamla SD-slagdängan att ”utesluta omkring en femtedel av det svenska folket kan inte vara demokratiskt”. Med det synsättet har det senaste århundradet varannan svensk varit utesluten från demokratiskt deltagande beroende på vilket block som innehaft regeringsmakten. Varje parti väljer vilka andra partier man vill samarbeta med. Det är demokrati.

Lars Wengrud, Bromma

En vänsterpartist, Gerty Fexler Höjer, kandiderar i det kommande valet. Tillsammans med sin man driver hon ett välfärdsbolag, ur vilket de enligt Expressen plockat ut 8,1 miljoner kronor i aktieutdelning. Pengarna har bland annat gått till köpen av en Porsche, en Harley-Davidson och två BMW-motorcyklar. Är hon i rätt politiskt parti?

Mikael Albinson

Sivert Aronsson ger oss en historielektion om det gamla liberala partiets insatser för individens frihet. Javisst, synd att de inte längre är garanten för det, men det finns ett ”liberalt initiativ” att rösta på för den som vill bevara liberalismen.

Elisabet Näsman, Uppsala

Moderaterna säger att det ska löna sig att arbeta, men Sverigedemokraterna vill utvisa kompetenta ingenjörer. M vill stärka konkurrenskraften, men SD vill inte främja en grön omställning som kan öka exporten. M vill elektrifiera industrin, men SD toppar vindkraft som kan matcha elbehoven. Vem vinner sådana matcher efter en högerseger? På Tidö slott vann SD i de flesta grenar.

Dag Henning, Linköping

Det finns ett parti som har ”Tro på Sverige” som sitt motto i valrörelsen. Men när jag läser den folder jag fick från partiet verkar det inte vara så mycket med den tron. Flera av punkterna går ut på att framställa vissa av Sveriges invånare som problem bara för att de har en viss religion. Om man vill tro på Sverige, måste man väl tro på alla invånare i Sverige – åtminstone de som sköter sig? Samma parti talar också om svenska värderingar i alla bostadsområden. Men det är si och så med deras egna värderingar. I foldern kan jag läsa att man vill reglera kvinnors klädsel i lag. Sådant gör man i Iran, men det är verkligen inte något som hör hemma i Sverige. Vill man tro på Sverige, så måste man se alla laglydiga och skötsamma medborgare som en tillgång och inkludera dem, och inte framställa dem som problem bara för att de tillhör en viss religion, eller har en bakgrund i ett annat land.

Erland Sommarskog, mjukt arbetande svensk

”Smak och mättnad är viktigare än att äldres mat minskar utsläppen” och ”ingen elev går till skolmatsalen för att minska klimatutsläppen”, skriver KD:s landsbygdsminister Peter Kullgren och partikollegan, kommunalrådet i Göteborg, Dan-Ove Marcelind, i en tämligen smaklös debattartikel i Göteborgs-Posten i dag. ”Maten ska vara god, ge tillräckligt med näring och vara något som den äldre faktiskt vill äta”, menar KD-företrädarna, och det finns nog ingen människa på jorden som har något att invända mot det. Men ”Göteborgs egna styrdokument” ställer till det, enligt kött- och fosillobbyns favoritminister och hans kollega. Maten ska nämligen även ”bidra till minskad klimatpåverkan, minskat matsvinn och andra hållbarhetsmål”. Då blir det problem för ministern och kommunalrådet, som drar slutsatsen att näringsrik och god mat är oförenligt med mat som samtidigt minskar klimatpåverkan och är gynnsam ur hållbarhetssynpunkt. Smaka på den!

Göran Lund, Halmstad

Emil Siekkinen har på insändarsidan helt rätt i att värnandet av naturens ekosystemtjänster är ett viktigt säkerhetsintresse. Kanske kan vi se ett begynnande uppvaknande kring denna fråga. Även om det ännu inte märks av i vare sig Tidöpartiernas, Centerns eller Socialdemokraternas miljöpolitik. Det säger ju det mesta att Jimmie Åkesson (SD), så vitt jag vet, inte ens kommenterat vattenbristen och de andra miljöriskerna som hotar hans älskade Blekinge och hemkommun Sölvesborg. Och i stället går till val som fossilbränslepopulist.

Niclas Kuoppa, Stockholm

Varför tar man inte bort alla transporter av till exempel paket, skjuts av barn till skolan, mat och hemtjänst? Det är bara bra att varva ner samhället. Paket kan man hämta på ”posten”. Barnen får själva ta sig till skolan. Mat får man själv handla i kvartersbutiken. Alla äldre får bo på fräscha äldrebostäder med all service de behöver. Då blir också många bostäder tömda till vår yngre generation. Ungdomar får göra ”samhällstjänst/militärtjänst” på våra äldrebostäder. Tänk vad mycket de skulle lära sig av livet! Tänker man att jorden ska leva, så gör något radikalt, inte bara debattera i tv!

Britta Pettersson, senior

Svar till Pernilla Strömgren (Noterat den 2 september): Det hjälper oss inte att vi kunnat exportera när det blåste om vi saknar produktion en vindstilla vecka i kalla vintern och om norra Sverige behöver större del av egen vattenkraft. Sveriges elförbrukning bedöms öka även i norra Sverige.

Anders Jonsson, Jönköping

Epa- och A-traktorer borde inte få köras på vägar med hastighetsbegränsning på 70 kilometer i timmen eller mer. Det finns länder som har både minimi- och maxhastighet på större vägar för att trafiken ska flyta jämnare, givetvis med undantag för exempelvis bogsering eller utryckningsfordon.

Rune Winter, Hässelby

Nu hjälper SVT de borgerliga att vinna valet igen. Förra valet hade SVT fokus på kärnkraft. Mycket sändningstid nyligen till framför allt Liberalerna, vilket gett resultat. De rödgröna syns avsevärt mindre i SVT. Ska SVT lyckas igen?

Ulrika Fjelner, Sollentuna

Satte mig ner för att i SVT se programmet ”Utan karta i Ultevis”, om att ge sig ut i vildmarken utan mobil och karta, men med en person med stor vana. Blev därför så besviken då någon hade lagt på en förfärlig plastmusik som inte hade något med programmets innehåll att göra. Det förtog helt stämningen för mig att man inte kunde låta naturen tala för sig själv, utan tvunget måste lägga på ljud som om man var rädd för tystnaden.

Lena Netjaeff, Stockholm