När Vänsterpartiet krishanterade valfuskmisstankarna i förra veckan tog det tre dygn innan partiledaren Nooshi Dadgostar bröt tystnaden. Enda kommentaren innan dess var en bild på några delfiner på hennes Instagram, med texten: ”Du och din bästis när ni blir medlemmar i Vänsterpartiet!”
I söndagens ”Agenda” lyste partiledaren fortfarande med sin frånvaro. I stället skickade hon ännu en gång fram sin vice partiledare, Ida Gabrielsson, om vilken man kan säga mycket – dock inte direkt anklaga henne för att ”gå igenom rutan”.
Hon kunde däremot förklara ”delfinerna”!
Det borde varenda kotte ha begripit, antydde hon, att det givetvis inte var Nooshi själv som lagt ut bilden, det var självklart en av partiets kommunikatörer. Fatta själva.
För att travestera Otto von Bismarck: ”Politik är det löjligas konst”.
Kanske är det dags för en ny djurfabel på Nooshi Dadgostars Instagram
Nooshi Dadgostar borde givetvis själv ha gjort ett söndagsbesök i ”Agenda”, särskilt som hennes parti i SVT-studion släppte eftervalets största politiska bomb: Vänsterpartiet skulle inte rösta på Socialdemokraternas talmanskandidat, utan i stället på Tidöpartiernas sittande talman, den moderate riksdagsmannen Andreas Norlén.
”En krigsförklaring”, konstaterade den tidigare socialdemokratiska statssekreteraren Irene Wennemo en stund senare i samma ”Agenda”.
Jodå, minst sagt: Bara tolv timmar senare meddelade Magdalena Andersson att man ger upp försöken att bilda regering efter Vänsterpartiets chockbesked.
Kanske är det dags för en ny djurfabel på Nooshi Dadgostars Instagram: Vad sägs om några surikater som tittar på varandra och ser ut som levande frågetecken?
Vilket politiskt fiasko att ge honom hundra procent rätt bara två veckor efter valet!
Det är vi väljare som undrar: Hur jäkla mycket rätt ger Vänsterpartiet (i synnerhet), Socialdemokraterna och Centern alla de borgerliga politiker som med Ulf Kristersson i spetsen i månader varnade och skroderade om att ”de kommer aldrig att kunna komma överens”.
Vilket politiskt fiasko att ge honom hundra procent rätt bara två veckor efter valet!
När Ida Gabrielsson i ”Agenda” till slut fick frågan om varför Vänsterpartiet, Socialdemokraterna och Centern fortfarande inte suttit ner i samma rum sade hon: ”Det har inte blivit någon fika än”.
Jesus Kristus på en motorcykel.
”Ingen fika”? Än? Var är vi? På fritids?
Många väljare begår kanske misstaget att tro att man i alla fall haft ett halvår på sig, innan valet, att åtminstone hyggligt snacka ihop sig. Men nej då.
Camilla Kvartofts ösregnslånga intervju med Ida Gabrielsson hade alldeles för länge fokus på det valfusk som ingen kan eller vill kommentera innan bland annat polisutredningarna är klara. Varför hon inte i stället mycket hårdare fokuserade på frågan vi alla vill ha svar på – hur de ska komma överens för att bilda en duglig regering – var lätt svårbegripligt. Särskilt när vi på måndagsmorgonen skådade konsekvenserna.
Skrattar bort alltsammans (inklusive regeringsbildningen) gör du tillsammans ”Slow horses”
Nu något helt annat.
Den franska spionserien ”Falsk identitet” (5 säsonger i SVT) är kanske det bästa som någonsin gjorts i genren – när amerikanarna gjorde sin egen version, ”The agency”, med premiär i början av 2025 och med bland andra Michael Fassbender i huvudrollen, skrynklade många av oss på ögonbrynen. Men när säsong två släpptes i somras (på Skyshowtime) hade jag sedan länge slätat ut mina anletsdrag.
”The agency” är inte lika psykologiskt utmanande som sin franska släkting, men utförandet är minst lika stiligt, skådespelandet på minst lika hög nivå (eller högre). Det är politiskt lättare att sympatisera med franska underrättelsetjänsten DGSE än med amerikanska CIA, men kan man trolla bort sin politiska motvilja är ”The agency” något du gärna kliver in i hösten tillsammans med. Säsong två är dessutom vassare än den första.
Skrattar bort alltsammans (inklusive regeringsbildningen) gör du tillsammans ”Slow horses” (Apple TV+), Jackson Lamb och alla hans ”Joes”, som i höstens säsong hotas av total utplåning.
